Lanzarote

Som jag skrev i tidigare inlägg var det första gången jag besökte Lanzarote.

Nu var det ju inte världens bästa väder, så resan började med förseningar från Las Palmas och var orolig att flygplatsen på Lanzarote skulle stängas pga vind. Jag lyckades efter 2 timmars försening i varje fall komma fram efter en ganska turbulent flygtur.

Hotellet låg i Puerto del Carmen som är väldigt inriktad på turismen. Det var väldigt fint med en lång strandpromenad, men det fanns nästan inga spanjorer eller genuina spanska restauranger. I dag hör det till att på vissa ställen är det väldigt exploaterat och att det är turistnäringen som styr. Jag personligen vill gärna äta den inhemska maten och lära känna kultur och seder där jag befinner mig. Visst kan jag också bli sugen på italienskt eller indiskt, men då skall gärna kocken veta vad den sysslar med.

Vi lyckades ändå få en inblick av livet på ön, då vi hyrde bil i tre dagar.

Mitt i lilla byn Haría stötte vi på en äldre man som flätade korgar av palmblad.

 

 

 

Vi var ju naturligtvis tvungna att köpa en korg och stanna för en liten pratstund.

Sedan besökte vi ju Cesar Manriques hem som jag berättade i förra inlägget, men det blev även ett besök för att se vulkanerna. Det var väldigt intressant och fascinerande hur lavan format olika formationer, kratrar och täckt stora delar av ön.

Efter det blev det lunch på en restaurang precis vid de stora saltbadsängerna, El Mirador de las Salinas. Det var både god mat och trevlig personal.

Sedan fick vi tipset av ena kyparen att besöka Los Hervideros och det var helt fantastiskt. Vilken kraft vågorna har och vilken natur.

Naturen på ön är ju väldigt dramatisk med svarta klippor, ett atlanthav med så mycket kraft, sedan var det ju inte mycket vegetation, utan mest kaktusar och lite palmträd och några vinodlingar.

Det var ju väldigt annorlunda med den svarta/bruna lavan överallt. Det verkar också som att det blåser en del på ön året runt. Annars var temperaturen på eftermiddagarna väldigt behaglig och man kunde känna att man var närmare ekvatorn än vad vi är.

Fantastiskt var det ju naturligtvis att få uppleva detta tillsammans med mamma och pappa och min familj som kom senare på torsdagen. Allt var verkligen inte perfekt, men vi fick vara tillsammans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s