Nära men ändå långt bort

Eld 2
Eldsvådan i början

För bara lite mer än ett år sedan hade vi en stor brand här på solkusten. Vi kunde betrakta skenet och elden på långt håll den gången, men igår kunde vi känna värmen, känna doften av brand och även känna hettan från gnistorna. Den var nära den här gången, så nära att vi blev evakuerade.

Vi bor i en gated comunity som heter Reserva del Higueron där det finns ett hundratals bostad hus, vi har även ett stort hotell och en stor sportklubb i området, med andra ord så är det många som bor och rör sig i området. Vi har dessutom en bensinmack precis vid ena ingången och en liten bit bort. Ovanför området går även en trefilig motorväg A7 som de fick stänga av. På östra sidan är det en stor dal och det var där elden härjade. Det är mycket torrt vilket är en av nackdelarna av att bo på ett ställe med mycket sol och värme.

Att stå där och någon skriker ni måste lämna era hem NU känns ju som en mardröm. Sedan vad tar man med sig. Jag fick med mig id-handlingar, min dator, en laddare, barnens gossedjur och inte mycket mer. Jag kunde inte tänka klart i huvudtaget. Barnen var så skärrade och det var bara att bita ihop och försöka vara lugn för deras skull.

In i bilen och att känna att man i huvudtaget inte har någon kontroll alls vad som sker är läskigt. Flammorna var höga, det vimlade av människor, brandbilar och poliser och den där vinden som tog tag i allt i sin väg, träd, bråte och allt den kom åt.

Vi valde att jag skulle åka upp till min släkt med barnen och mannen, hundarna och svärföräldrarna skulle vara kvar och se hur allt artade sig. Mobilen gick varm med vänner som hörde av sig och erbjöd oss hjälp och tak över huvudet, det värmde. Att sedan komma hem till min farbror som redan hade börjat tänka på maten till barnen och vart vi alla skulle sova och göra med hundarna, var ju så att man blev mer än rörd. När man själv inte kan tänka klart är det fint att ha så många runt omkring sig som visar en sådan omtanke.

Vid 21-30 fick vi veta att vi kunde återvända hem. Jag väntade lite innan jag packade in barnen och drog tillbaka till kusten. När jag strax innan tolv körde in i vårt område och allt var tyst kunde man tro att inget hade hänt, men uttrycket home sweet home fick en helt annan innebörd. Den här gången var det nära, men vi hade tur. Nu är faran över, men känslan i magen har ännu inte riktigt släppt.

Eld 1
Tagen från vårt hus

 

Publicerat av

ellesbazar

Jag är en person som lever efter mottot "art is living". Jag fascineras av alla vackra ting runt omkring mig, ibland är det en blomma, en möbel, en maträtt, en doft, en färg, ett ställe, ett klädesplagg, en känsla......

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s